Det  var ett tag sedan.... Kanske skriva en rad eller två någon dag.

Det kunde ha varit värre ...

Absolut, det kunde ha varit värre. Men det hindrar mig inte från att jag vill slå så hårt på Gud.. Åh, vad jag är arg.


När Jonathan dog så kunde jag inget göra för att få det ogjort. Jag kunde inte ta bort hans död. Han bara var död.


Det är lite så här också. Det är dock inte döden. Men jag tror jag dog lite eller jag dog ganska mycket. Det finns inget jag kan göra för att få det ogjort. Jag kan inte ta bort det.


Det är så mkt jag är arg på.. Och när jag tyst för mig själv vräkt ut all min ilska mot allt o alla jag kan finna skyldiga för min ilska, så kommer jag bara tillbaka till mig själv. Det är lite jobbigt att vara arg på sig själv hela tiden.. Man kommer inte så lätt bort från sig själv..


Detta är inte ens en situation längre för mig om att luften tog slut. Den tog slut redan i våras. Jag har haft lite lite hopp att det kommer bli så bra.. Jag har till  med längtat till julen o det gör jag aldrig.


 2007 tog jag bort min Sunshine o Gud har straffat mig väl sen den dagen. Det är 7 år sen.. Nu får det vara slut ! Jag orkar inge mer.  Nu har även en klump i magen växt fram. En kronisk klump. Ingen kan ta bort den.. Inte ens om jag gråter sönder mig själv o slår mig själv gul o blå.


Jag vill inge mer...

När J. dog så hade jag en enorm önskan och den önskan slog igenom. Önskan som slog igenom heter Adam&Amanda. Jag kan inte tänka mig andra barn. Jag vill inte ha andra barn. Jag avgudar dom o älskar dom så otroligt mycket. Kan inte fatta hur de kan vara mina, för de är så söta o underbara.


Jag kan inte få  ned det med ord hur fantastiska jag tycker min barn är.


Grattis, Amanda ! 3 år idag.

Om jag bortser från hösten 2008, då mitt barn dog så är detta den värsta höst jag varit med om.. Ja, till o med hösten 2007 var roligare om jag bara tittar på mig själv personligen. Njurinfektion och nästan att drabbas av en blodförgiftning var roligare.


Jag är försej inte ute efter att ha kul o roligt 7 dagar i veckan. Men detta är helt sjukt. Jag kan inte ens kontrollera allt som händer.


5 års brist på sömn börjar just nu sätta sina spår inom mig. Varit hemma idag med en febrig Adam, fast frågan är vem som var sjukast. Låg helt däckad på soffan o kom bara upp när jag skulle göra något att äta till grabben.. Han låg med sin filt under soffbordet mest o tittade på tv, medans jag låg halvt död.  Men hade jag varit på jobbet så hade jag kört på som vanligt. Men jag undrar lite hur länge till jag även orkar spela upp denna fasad på jobbet att jag pallar allt. För än så länge så går det bra, men att jag får betala ett pris på min fritid.


På måndag så händer det andra saker också. Det orkar jag inte gå igenom, men jag bara vet att det kommer krävas så mkt jobb av mig innan det blir bra. Än så länge har det ändå gått i förskolans-värld, men hur ska det gå i skolans värld för min lilla grabb ??  Hur fasiken ska jag palla allt ?


Skolgården har inte staket runt så Adam  kan smita ? Och det är vägar runt hela skolgården.  Hur ska ungen lyckas sitta stilla ? Hur ska han förstå allt som sägs ? Hur ska han kunna göra sig förstådd ? Vad händer med andra barn, som inte varit med Adam sen han börja förskolan, hur ska de vara mot honom ?


Hur ska jag finna ork att skriva klart mig D-uppstas ? Hur jag ska lyckas få G på min SPSS-tenta, som läraren vägrar G mig på. Tänk om nästa omtenta är helt obegriplig för mig. Ska jag börja ny utbildning till hösten samtidigt som Adams tid på dagis är över ? Och nej, att låta honom stanna på dagis 1 år till är inget som passar honom.


Jag kräks på allt.. Jag kräks på allt inombords varje dag, flera ggr om dagen. Det syns inte på mig. Jag går till jobbet varje gång med ett leende på läpparna, skrattar och slänger ur mig Hannahkommentarer. Jag har mitt tempo o jag kör på. Inombords så skriker hela jag o kräks.


Tillbaka till SPSS-tentan.. Det är ren sorg att min sista kurs på högskolan ska göra så här mot mig. Jag är så arg på läraren, för hans första hemtenta var under all kritik. Han hade ju glömt bort den o slängde ihop något efter att jag hade ringt honom. Och jag kan aldrig komma över att han G andra i klassen med samma svar. Ont i hela själen. Har snart igen själ kvar..


Nu har jag försej hittat någon som ska hjälpa mig med SPSS, men det helvete jag gick igenom går inte ens att förklara.. Jag är dock mkt tacksam för alla som ställde upp o ville hjälpa mig, men ändå.. Jag hörde ganska snabbt om de tillfrågade förstod SPSS eller inte. All denna tid skulle ha gått till D-uppsatsen. Men ont också i själen av de som inte svarade fast man hjälpt dom med annat. Låt mig komma ihåg detta i nästa liv att inte hjälpa allt o alla..


I höst efter att jag överlevde sommaren så satt jag med första omtentan, så var det också tid som borde ha gått till D-uppsatsen. Att jag inte fick G på omtentan orkar jag inte ens gå igenom heller, trots att det var rätt  siffror igen. Men läraren märker just nu mina ord. Minsta lilla fel o U. Och så här hård var han inte på dom som fick G på första tentan.


Allt jag ville var ett nytt jobb med bättre arbtestider o mindre stress för att orka med mina barn o mig själv. Och allt som gick så bra med utbildningen o så ska en liten tenta sabba allt. Jag är inte bara gråtfärdig när jag tänker på detta. Jag håller på o exploderar sönder.


Det är så mkt annat. Men jag bara ler o jag lär väl förstätta le och skrika och kräkas tyst för mig själv ett litet tag till.

Som sjuksköterska  är det nog dumt o skriva detta, men bör jag kanske uppsöka läkarvård då det gör så jäkla ont runt hjärtat ibland ? Och det kan inte bero på träning, för sist jag träna var förra torsdagen..

Och jag skulle ha tränat i dag, men hamna i koma o det tog ett tag innan jag vaknde till.

Min blogg är fan lika deprimerande som mitt jäkla liv. FUKMYLIF

Läser ganska mycket Magdalena Graafs blogg just nu. Har aldrig varit intressrad av att läsa den innan, men nu kan jag inte låta bli. Det är jobbigt o vad jag lider med henne.

Finns det någon jag inte redan frågat 5 ggr om de inte kan SPSS ? Jag tror att jag har några till jag måste fråga o kan INGEN så kommer jag nog sätta mig på en sten i en skog o tänka ut nästa plan. Nästa plan kan vara att jag kan plugg med CSN ett år till.  Jag får väl hitta en utbildning till där SPSS inte ingår o som jag är något lik de andra kurser jag läst.

Detta är ju egentligen inte om döden, men sorgen jag känner över detta går inte att beskriva. Hur läraren kunde U mig men inte de andra två.. Och jag orkar inte ens gå in på omtenten hur den var. Denna utbildning var min biljett till ett annat arbete, ett annat liv. Jag var så redo att lämna vården, för ett bättre liv med andra arbetstider o lämna stressen inom vården bakom mig. Att kunna ha VAB utan att ha skuld..

Jag skriver hellre 2 D-uppsatser än detta.. Jg förstår inte ens hur jag kunde få U på första tentena när de andra med samma svar fick G. Jag förstår inte. Han skriver att jag inte förstår mina svar o det kan vara sant, men det gjorde fan ingen.  Varför plåga sönder mig ? Och nu har jag blivit anklagd för att ha kopierat tabellerna i SPSS, fast jag gjort precis som det stått i tentan att man ska göra nya tabeller i Word o skriva in siffrorna. Jag orkade inte ens skriva tillbaka o försvara mig.

Allt detta gör att jag inte ens kan koncentera mig på D-uppsatsen. Anledningen till att jag inte börjar gråta på riktigt är att jag kommer inte kunna sluta om jag börjar. Och SPSS, jag visste inte ens vad det var för något för ett år sedan. Det är inget jag kommer att hålla på med. Det finns bara med om man ska söka forskarutbildningar sen.

Jag fick VG på den andra metodkursen, men vad spelar det för roll.. Alla andra VG spelar ingen roll just nu. Allt jag kämpade för på Gymnasiet var ju bara i onödan.

Jag bara bryr mig inte längre snart. Nästan som jag inte bryr mig så mkt när jag får höra att jag inte jobbar helg för att bara vara ledig.. Inte så att jag är igång 48 timmar nästan under en helg med en hyperAdam o en nattvakenAmanada, samt att jag ska försöka hinna med allt som ska hinnas med när man har barn. Eller jo, jag brydde mig där.. Det gjorde ont.  Detta med Tentan gör också ont.

Och detta med Karma är ju ett skämt.. Så många som jag hjälpte under högstadiet o gymnasiet med skolan för att jag tyckte det var kul o nu finns det ingen som kan hjälpa mig. Inte ens de som klarat sig svarar när jag ber om hjälp.. Det kanske inte jag heller hade gjort då SPSS är svårt och det inte finns någon större logik i det hela.

Jag finner snart inga fler lösningar på mina problem.

Jag har nu haft denna blogg i 6 år..

Ibland vill jag bara åka tillbaka till 2007, fast det var ett pissår det också.. Så låt mig få åka tillbaka ännu längre bak.

Jag måste ha varit väldigt trött när jag letade vetenskapliga artikar i våras. Hade från början 10 st o har nu bara 6 st jag kan använda.. Har tagit artiklar där de är riktade mot boenden/patienter eller riktade mot chefer.. Hela min undersökning går ut på hur anställda uppelever saker o ting. Men jag har ändå bestämt mig för att bara ha 8 st i min bakgrund till att börja med.  Så i nuläget behöver jag bara hitta 2 st nya artiklar o det var nästan 6 månader sen jag letade artiklar. Har jag tur så har det publicerats nya under denna tid.

Börjar också få in resultat. Behövde från början 20 st o jag har just nu 20 st, men jag är nu efter 30.. För de första 8 jag fick in från den första arbetsplatsen var inte mycket att hurra för. Egentligen så är jag inte ute efter så mkt text. Det jag är ute efter är att se vad deltagarna i min studie upplever det fenomen jag undersöker. Om tex 18 st har skrivit att de är nöjda med ett visst fenomen så är det något jag ska ha med i mitt resultat.

Jaja,, jag får komma till det senare. Jag bara längtar tills när jag kommit till diskussionen, då är det nära.. Då har jag gjort klart 90% av min D-uppsats-resa, en resa jag inte tänker uppleva 2 ggr.

Nu vet jag iaf att jag inte får läsa en annan kurs, om jag vill ha min magisterexamen. Detta kommer bli väldigt skoj för mig o läraren. Få se om jag lyckas trötta ut honom så han till slut ger mig G.

På ett sätt är jag glad att jag inte kan läsa en annan kurs, så jag kan spara CSN om jag i framtiden vill läsa något annat. Tror jag har 2 terminer kvar jag kan låna.  Skulle då kunna läsa en massa kurser värda 7.5 poäng.

Men jag fattar inte hur jag ska lyckas få G. Jag måste hitta någon som kan SPSS. Jag betalar.

Måste tänka högt här...

Om jag i oktober skriver klart bakgrunden o lägger till metod, så har jag hela november på mig att fixa resultatet o börja med diskussion o alla de andra delarna.. Jag vet ju inte än idag när vi exakt ska gå upp med uppsatsen efter jul, men den ska ju skickas in innan vi går in med den, o sen så måste jag läsa en annan uppsats som jag ska opponera på.

Som tur så har jag n inledning iaf.. Stött på hinder med bakgrunden då ytterligare en artikel är helt värdelös. Så nu har jag bara sju o det är inte bra.. Men koncentrera mig på de sju jag har denna vecka o sen leta nya nästa vecka.. Om jag bara har ork så kan jag snabbt fixa till mitten av oktober så kan jag tidigare börja med resultatet. Även om jag inte hinner gå upp med uppsatsen efter jul så vill jag bara ha den klar iaf jag nu måste läsa en till kurs efter jul ..Jag har ingen aning hur det kommer bli. Jag hatar detta att inte veta. Jag kan inte planera eller ens ta de lugnt. 

Jag vet exakt vad jag måste göra för att fixa till det sista. Jag har kommit en lång bit på vägen. Det är inte mkt, men jag har stött på hinder.. Det handlar väl nu om att inte ge upp o kämpa vidare.. Men jag orkar inte..

Jag orkar inte ens träna som förr. Jag kan  träna, men jag är inte där. Tankarna bara åker bort. Detta inre driv jag alltid haft är borta. Jag som alltid orkat plugga hur  tråkigt det än är,  kan inte få ihop en vettig bakgrund till min D-uppsats. Jag kan inte fatta att helvetesjäkla SPSS ska förstöra allt för mig. Jag vet ju så väl att jag borde ha fått G på första tentan. Har jämfört min tenta med andra. Men då jag inte är så hemma på SPSS på avancerad nivå, så kan jag inte försvara den. Omtentan, även den U. Det är ju ett skämt. En kurs som inte har ett smack med ledarskap o arbetsliv o göra förstör allt. Nästan VG på allt jag gjort o så kommer den sista kursen o ger mig en stor smäll på käften..  Försöker få tag i en studievägledare för programmet, men hon svarar inte. Har skickat mail, men hon svarar inte på det heller. Min plan är att läsa en annan kurs på samma nivå o försöka få en magisterexamen..

Varför kan inget i mitt liv bara gå lite smärtfritt. Varför måste allt vara en kamp ? Jag orkar inte mer..

Jag kan inte fatta att jag är så här igen. Jag trodde att det nu var min tur.

Jag bara gick omkring o tänkte lite för mig själv i morse o  så slog det mig att det är ju 30 sep idag.  Sen blev det bomb i skallen !! Är det verkligen 30 sep,, måtte det inte vara 1 okt, för jag hade totalt glömt att föra över pengar till hyran.

Jag som betalde räkningarna så tidigt denna månad o så glömmer jag nästan hyran.. Och sen gymnasiet har jag fått lära mig att hyran får man aldig missa eller glömma.. Det var en dam som kom från kronofodgen o berättade. Jag gillade när skolan ordnade med såna saker, tyvärr var det för lite.

Och så är barnen på iväg snart på utflykt  med förskolan. Jag vill helst krypa ned i ett litet svart hål just nu, för jag HATAR att barnen ska åka buss utan mig. Sa hej då o tusen pussar o vill nu bara att kl ska bli 14.00 så jag kan hämta dom..Käre Gode Gud, de är allt jag har.. Jag kan inte ens skriva ned vad jag är rädd för att ska hända..

Jag hatar hur allt är o hur det har blivit. Men vad jag avgudar barnen.. De är allt..

Först: jag ska ha 10 vetenskapliga artiklar i bakgrunden.
Nu : det räcker med 8 stycken.

2 som jag tittade igenom går inte att använda. Orkar inte leta fram nya heller. Det tar sån tid att hitta en nya artikel. Bättre om jag koncentrerar mig på de 8 jag har o behöver jag lägga till 2 så gör jag det sen när jag har uppsatsen nästan klar.

Jag kan inte fatta att allt händer nu !! När till o med skolan ger mig ett stort Fuck You Finger rakt i ansiktet, så blir jag lite fundersam om jag någonsin kommer att få uppleva  ro o det mål jag vill mot..

Skulle behöva åka ut långt i skogen i en stuga en vecka o bara få skriva klart allt. Jag skulle kunna göra klart allt på en vecka utan alla andra måsten..

De flesta barn födda 2008 går i förskoleklass.

"-Kom, jag hör någon, säger Han Som Alltid Väntar till Ljusets Ängel. Då ställer sig Ljusets Ängel i öppningen till Den Mörka Dalen och skickar sina ljusstrålar långt in i mörkret. De som går genom dalen ser ljuset och då vet de hur de ska gå. -Hyssj, säger Han Som Alltid Väntar, jag hör fotsteg. Det är ett litet barn som kommer. Ljusets Ängel, lys starkare! Lys varmare, visa barnet vägen!
Och var gång ett litet barn kommer går Ljusets Ängel ända in i Den Mörka Dalen. Ljuset blir så starkt att skuggorna försvinner och det blir nästan dag i Den Mörka Dalen. Det lilla barnet ser ljuset och skyndar sig fram mot det. Då ler Han Som Alltid Väntar och sträcker armarna mot barnet.
Men om barnet är mycket litet, då kan det hända att det inte orkar springa så väldigt länge. Så även om Ljusets Ängel lyser så klart den kan och Hoppets Ängel spelar så starkt och vackert som möjligt, kan det ändå hända att barnet blir trött och inte orkar springa längre. Kanske sätter det sig ner för att vila och kanske somnar det också. Då går Han Som Alltid Väntar in i Den Mörka Dalen och hämtar barnet. Ja, ibland händer det att det kommer små barn som inte lärt sig gå ännu. Då måste Han Som Alltid Väntar skynda sig genom hela dalen för att hämta dem och så bär han dem varsamt genom Den Mörka Dalen och lägger dem försiktigt ner i gräset på Sommarängen. Han Som Alltid Väntar sitter bredvid barnet och vakar över det. Han smeker barnets kind med handen och handen är varm och lätt som en fågelvinge."

Vilken dag.. Jag tänkte ett tag att nu har jag väl också fått demens..

Så får det bli !

amen jag bli galen ! Inte för att det är någons fel, det bara är som det är..

Har bytt mina två sista turer till kvällspass. Fixat med daigs o de har ordnat med personal att de måste stanna lite längre. Och nu så finns det en risk för att jag iaf måste jobba dag.. Och det kan jag väl göra, men det kommer ju inte dagis gilla.Och det förstår jag.. Kan ju inte hålla på o byta tider hit o dit.. Skjut mig !! Nu sitta o tänka på detta o få se hu det blir..

Denna höst blir min död. Nu backar jag många många steg o lugnar med mitt tempo.. Kan börja med körkortet lite senare än planerat.. Istället för efter jul så tar jag det när det har lugnat sig med allt.. Så får det bli !

15 september..

15 september 2008 så förändrades mitt liv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.. Visst så var jag förberdd på förändring, det är man väl på något sätt när man ska ha barn.. Men för mig så blev det rakt ned i ett svart hål när de sa att min Bebis inte lever.. Att åka in till BB för att föda o sen höra att det barn inte lever förändrade allt. Jag lever än idag med det som hände den dagen. Hela mitt liv ändrade riktning..

Jag ska i år 15 september åka in till sjukhuset med Adam.. Jag vill inte åka in det datumet. Jag hatar detta datum ! Jag är rädd för att det kommer bli värre innan det blir bättre, om det ens blir bättre just nu.. Nu är det tufft o att jag har jobbat hela sommaren har inte gjort mig piggare.. Men nu jäklar bör jag ändå till nästa sommar ha semesterdagar..
Vill jag höra vad de har att säga ?

Sen så vet jag inte alls hur det blir till hösten.. Min chef o jag hade bestämt att jag skulle plugga halva tiden o vara på en arbetsplats halva tiden, men inte har huvudansvaret, för att det inte skulle bli för tufft för mig.. Och jag trodde jag skulle få bli på min avdelning, men det verkar inte som det heller.. Sen så har jag fått frågan om jag kan jobba helg o kväll.. Jag undrar då om jag har varit otydlig när jag har berättat varför jag bara kan jobba kontorstider. Sen så är jag bara inte ensamstående med två barn.. Jag har ett barn som är speciella behov..Hur mkt han än utvecklats så är jag fortfarande i stort behov av hjälp.. 

Det finns inga ord för att beskriva hur tufft det är på mitt jobb.. Vi har haft det värre än vissa avdelningar på sjukan.. Det är jobb hela tiden, varje sekund..Inte jobb när man börjar, utan så fort man sätter sin fot på avdelningen.. Min kropp o hjärna är inte med längre. 

Jag tackade ja till att vara på avd i sommar, för att slippa hus..Och när jag fick frågan om jag ville vara kvar på avde resten av hösten så visste jag inte hur hemskt det var.. Jag vet inte hur jag ska orka plugga på mina lediga dagar.. Min chef och jag ville att jag skulle vara på ett hus o täcka upp och hjälpa till.. Det är rena akutvårdsavdelning o jag bara vet att jag  kommer att braka ihop.. Jag kunde förr, när jag inte hade barn.. Jag kunde då jobba för  3 personer..Det kan jag nu också, men mina barn får betala priset o mina lediga dagar blir komadagar..

Fuck, rent ut sagt !

Jag tänder snart eld på mina saker !

Och så har jag fortfarande 4 pass kvar.. Nog för att jag får extra, men jag är så trött att jag skulle kunna tänka mig betala för att slippa jobba.. Tog hundra år att somna igår när jag kom hem efter kvällspass.. Och så var jag uppe före tuppen.. Men imorron när jag måste åka härifrån 06.15 så lär jag väl inte ens kunna ta mig upp..

Aldrig mer att jag jobbar en hel sommar inom vården igen.. Iaf inte så länge mina barn är små.. Aldrig ! Massor med semesterdagar ska jag bara ha.. Massor !

4 pass kvar..