15 september..

15 september 2008 så förändrades mitt liv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.. Visst så var jag förberdd på förändring, det är man väl på något sätt när man ska ha barn.. Men för mig så blev det rakt ned i ett svart hål när de sa att min Bebis inte lever.. Att åka in till BB för att föda o sen höra att det barn inte lever förändrade allt. Jag lever än idag med det som hände den dagen. Hela mitt liv ändrade riktning..

Jag ska i år 15 september åka in till sjukhuset med Adam.. Jag vill inte åka in det datumet. Jag hatar detta datum ! Jag är rädd för att det kommer bli värre innan det blir bättre, om det ens blir bättre just nu.. Nu är det tufft o att jag har jobbat hela sommaren har inte gjort mig piggare.. Men nu jäklar bör jag ändå till nästa sommar ha semesterdagar..
Vill jag höra vad de har att säga ?

Sen så vet jag inte alls hur det blir till hösten.. Min chef o jag hade bestämt att jag skulle plugga halva tiden o vara på en arbetsplats halva tiden, men inte har huvudansvaret, för att det inte skulle bli för tufft för mig.. Och jag trodde jag skulle få bli på min avdelning, men det verkar inte som det heller.. Sen så har jag fått frågan om jag kan jobba helg o kväll.. Jag undrar då om jag har varit otydlig när jag har berättat varför jag bara kan jobba kontorstider. Sen så är jag bara inte ensamstående med två barn.. Jag har ett barn som är speciella behov..Hur mkt han än utvecklats så är jag fortfarande i stort behov av hjälp.. 

Det finns inga ord för att beskriva hur tufft det är på mitt jobb.. Vi har haft det värre än vissa avdelningar på sjukan.. Det är jobb hela tiden, varje sekund..Inte jobb när man börjar, utan så fort man sätter sin fot på avdelningen.. Min kropp o hjärna är inte med längre. 

Jag tackade ja till att vara på avd i sommar, för att slippa hus..Och när jag fick frågan om jag ville vara kvar på avde resten av hösten så visste jag inte hur hemskt det var.. Jag vet inte hur jag ska orka plugga på mina lediga dagar.. Min chef och jag ville att jag skulle vara på ett hus o täcka upp och hjälpa till.. Det är rena akutvårdsavdelning o jag bara vet att jag  kommer att braka ihop.. Jag kunde förr, när jag inte hade barn.. Jag kunde då jobba för  3 personer..Det kan jag nu också, men mina barn får betala priset o mina lediga dagar blir komadagar..

Fuck, rent ut sagt !